VECKOREVYN & MOTLJUS
När man väl hittar the perfect photo opportunity så finns där ingen att ta kort på, just me and my camera.
Jag vill ha min alldeles egna fotomodell som jag kan ta fram whenever I want.
Tröja: Vila
Halsband: Modekungen.se och secondhand
Skor: Asos.com
True bloggerska. Ogillart.
Nu är allting löst med Veckorevyns stora miss. Det här med upphovsrättslagen och bilder och namn hit och dit är krångligt minsann. Mycket att lära. Det var ett kommunikationsfel mellan journalisten (som var en frilansare) och redaktionen. Redaktionen fick bara veta att tjejerna i reportaget hade skickat in egna bilder. Därför antog de bara att det var ok att skriva "Foto: Privata". Vilket jag tycker inte alls är ok. Det spelar ingen roll om man är proffsfotograf eller en så kallad nobody. Namnet på den som har tagit fotot ska alltid stå med ändå, "såvida det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt." Det är väl aldrig omöjligt? Make it work säger jag bara. Jag hörde då av mig till VR och förklarade hur det låg till. Som plåster på såret kommer de nu skicka 500 spän till mig. Det tackar jag för.
Det gäller att kunna lagen, kanske bäst att börja plugga den.
HAMPSTEAD & BEDROOM CLUB
Solen har lyst massor i London, då vill man ju inte ligga inne och vara sjuk. Så åt skogen med det. Jag och Bella åkte till Hampstead och strosade runt lite igår (lördag). Och vi åt deras berömda crepes. Ja, ni ser ju kön till det lilla båset. Värt var det. Så sjukt gott. Gillart.
Tänk vad lite sol, friskluft och crepes kan göra för hälsan, jag mår mycket bättre och kan äntligen göra saker utan att kollapsa av utmattning. Bäst att köra all in när man mår bättre så igårkväll träffade jag Sarah och hennes italienska kompisar. Det var sweet. Vi gick till Bedroom Club. Speciellt ställe. Och ja, det fanns ett sovrum där, eller iaf ett rum med en säng. Det var ett ganska coolt ställe ändå. Musiken vad dock si så där, det var allt ifrån latino, Justin Timberlake, Elvis... you name it! Fun night with Sarah. To bad she's leaving in 3 days. Det är det som är det jobbiga med att hänga med au pairer, man vet inte när de helt plötsligt försvinner.
SICKNESS
Jag vaknade upp imorse och kände mig riktigt krasslig. Ont i kroppen, hostar, nyser, snorar, you name it. Det skulle bli skönt att gå tillbaks till sängen efter att ha jobbat min morgonetimme. Fick jag det kanske? Nej. M är sjuk och kunde inte röra på sig, so that means that I have to work all day long. Inga större problem tänkte jag, bara lite surt. Men nu börjar jag känna att mina krafter snart är slut. Tack och lov att pojkarna är i skolan och A sover. Måste samla krafter tills the boys kommer hem.
Han är ju för söt. Och det tycker servitrisen på Pizza Express också. Han charmar alla brudar. Att han kommer bli farlig när han blir stor.
ALLT OCH INGET
JAG SAKNAR JONATHAN JOHANSSON! Att jag missar alla hans spelningar tycker jag suger. Men jag har räknat ut att jag kanske förhoppningsvis, kanske, hoppas, hoppas, hoppas, kan åka till gbg i april och lyssna. Jag behöver min JJ-dos. Men inte ska man klaga, jag är ju in the big city. Skulle inte vilja åka hem, vill bara se jj och sen är jag nöjd.
Här är klockan jag köpte på Camden Market förresten. Den är awesome men siffran 12 fattas?
Lite update också...
Om veckorevyn. Jag har läst lite om upphovsrättslagen. Det jag har kommit fram till är att man ALLTID måste skriva fotografens namn vid bilden, om det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt. Vad nu det ska betyda, det är väl aldrig omöjligt? Men vi får väl se vad de säger på VR.
Glömde skriva lite om livet som au pair också.
Den förmedlingen jag åkte med heter Peek a Boo Childcare. Jag är riktigt nöjd och jag kan rekomendera den förmedlingen. Får se.. vad var det mer...? Juste, det här med körkort. Självklart är det ett stort plus om du har körkort och är villig att köra. Men oftast så behöver du inte det. Familjerna brukar förstå att det är läskigt att köra i vänstertrafik, i london. De kör ju som idioter här. Dessutom kostar det en förmögenhet för familjen att försäkra bilen. Jag behöver inte köra, vilket jag är riktigt glad över.
Hur länge familjerna vill att man stannar varierar också. Oftast vill de väl att man stannar i ca 1 år, eller mer. Det är ju förståligt. Inte så kul för barnen att byta au pair/nanny hela tiden. Men skulle det vara så att man vill åka hem efter några månader så ska det inte vara något större problem. Man har ju inget kontrakt, bara man säger till i förväg, vilket jag tycker är ganska självklart att man gör.
MARKNADER
Det har varit en helt vanlig helg, men ovanlig för att vara i london. Jag hängde hos Steff i fredags och bara chillade, kollade på film och åt. Det är någonting jag saknar väldigt mycket, att hänga hemma hos någon och bara snacka. Eftersom jag nästan bara hänger med andra au pairer så blir det lite krångligt, det är ju inte alltid det går att ta hem vänner till en annan familjs hus.
På lördagen gick vi till Camden Passage Antiques Market, som man tror ligger i camden, men den ligger här vid Angel. Det är en liten mysig marknad med massor av antika grejer och annat skit. That area kan vara ett av mina favorit ställen i London.
Jag menar favorit "fiket", the Breakfast Club ligger ju där. Sjukt populärt ställe. Knökat med folk och kö ut på gatan.
På kvällen var jag på en second date. Oooooooh! En tvättäkta date. Bio och fika, det blev ingen middag för vi orkade inte äta. Lärde Ry ordet fika, det bästa ordet i världen. Och självklart bjöd han. Vi såg Brothers, inte den bästa filmen men nu har man iaf sett den. Efter filmen följde han mig till dörren (!!!!! gentleman). "I had a lovely time..." bla bla bla bla bla. Det kändes som om jag var med i en film.
Idag, söndag, åkte jag och Steff till Camden och gick på Camden Market och lite annat. Jag gillart! Mycket konstiga saker dock men även mycket vackra saker också. Det kändes som om vi var utomlands. Ok, stupid. Vi är ju utomlands. Men på ett ställe var det som om vi var i en basar i Turkiet. Massor med rökelser och små coola stånd.
Det bästa av allt var nog ändå när vi köpte billig och god mat på en liten "matmarknad" vid Camden Lock.
Sittplatserna slår ju det mesta, moppesitsar för er som inte ser det.
Jag har inhandlat 3 nya ringar och en klocka, helt onödiga saker som jag just love. I will show you another day.
LOVE
Idag sa D:
- "Emma, I love you."
Jag smälte. Den charmören alltså. En annan charmör är ju brodern, A. Dessa barn kan vara de sötaste jag vet.
Kampen mot VR börjar snart. Mer om det i ett annat inlägg. Nu är det äntligen helg!
VECKOREVYN
Veckorevyn nr 3 är ute i affärerna och en av mina bilder är med. Min snälla mor skannade in reportaget och skickade det till mig. MEN VAD ÄR NU DETTA?!?!?! "Foto: Privat". Hur ska jag nu kunna bli kändis om de inte skriver att det är jag som är fotografen? Besviken till tusen. Inte riktigt ok. Sånt här är känsligt för en fotograf.
Men för er som läser min blogg så är det jag som har tagit bilden på den blonda tjejen.
EXHIBITION
History. Jag besökte mitt första museum i London idag, Natural History Museum, WOW! Visserligen struntade jag i alla historiska grejer. Jag var bara där för att gå på en fotoutställning, Wildlife photographer of the year. Det var awesome. Det har alltid varit lite av en dröm att bli djur/natur fotograf, men London är kanske inte rätt ställe att befinna sig på då. Jag fick iaf riktigt mycket inspiration och nu vill jag bara ut i världen och fotografera. Kanske borde åka till Finland, majoriteten av fotografierna var nämligen tagna i Finland.
LIVET SOM AU PAIR
Jag har förstått att det en några som vill veta lite om hur det är att jobba som au pair. Vad man tjänar, hur man bor och jobbar osv. True bloggare som jag är så ska jag berätta lite för er.
Den vanligaste frågan jag har fått är "Hur mycket tjänar man?". Det beror helt på vilken familj man hamnar hos och hur många timmar man jobbar. Men vanligast är att man får mellan 60-80 pund/vecka och att man jobbar ca 25-30 varje vecka. Själv får jag 100 pund/vecka och jobbar 25-30 h/vecka. Ibland mer, ibland mindre, man får vara lite flexibel. Många familjer har minst en babysittingkväll i veckan, inräknat i lönen, också. Vill man tjäna stålar kanske man ska försöka hitta ett annat jobb men med tanke på att man får gratis mat och boende så klarar man sig ganska bra på fickpengarna man får.
Som jag skrev innan så är det vanligast att man jobbar 25-30 h/vecka. När man arbetar är olika beroende på familjens behov. Jag jobbar 1 h på morgonen innan barnen åker till skolan, sedan jobbar jag igen ca 5 h på eftermiddagen, när barnen kommer hem från skolan, fram till föräldrarna kommer hem på kvällen. Och på helgerna är jag ledig. Men någon gång då och då är jag barnvakt på helgerna, men då får jag extra betalt också. Dessa tider gör att man får väldigt mycket fritid till att utforska london, vilket jag är väldigt dålig på. Skärpning Emma!
Det här med boende varierar såklart också. Men alla får eget rum, vad jag har hört, och vissa får eget badrum också. Mitt badrum är det nästan bara jag som använder. Men självklart får andra använda de om de andra toaletterna är upptagna och man inte kan hålla sig.
Som au pair kan det vara svårt för familjen att veta hur mycket de kan kräva av en. Communication is everything! De vanligaste sysslorna för en au pair brukar vara att ta hand om barnen, obviously, ta dem till skolan, hämta dem, hjälpa till med läxorna, ge dem mat, leka med dem... Plocka iordning i huset, städa, tvätta och diska är också vanliga sysslor. Även det här är olika. Min sits är lite annorlunda eftersom familjen har en städerska, nanny och ironing-lady. Men vi är alla ett team som hjälper varandra, riktigt skönt.
Om jag rekomenderar att åka iväg som au pair? Ja, det gör jag. Visserligen har jag haft turen att hamna hos en sådan underbar familj. Jag trivs hos familjen och jag trivs i London. Man träffar mycket nya människor, spec andra au pairer, och man lär sig väldigt mycket. Plus att man förbättrar sin engelska.
Och jag rekomenderar att åka genom en agency. Det är tryggt och man får mycket hjälp. Trivs man inte i familjen är det bara att byta, no problem.
I think I got it all cover. Vill ni veta någonting mer, just ask me.
WEEKEND
Träffade the Italian girl i fredags. Vi tog en spontanresa till Camden och gick till KOKO. Dåliga band, men en riktigt bra kväll med Sara annars. Vissa människor klickar man med.
Kvällens bästa (SÄMSTA) raggningsreplik:
- "Is this the way out?"
- "Yes"
- "Thanks, and is this the way to you number?"
Jag dog av skratt inombords. Don't we just love london? Yes. Vissa killar vet då hur man får brudar.
And Steff is back in town, så jag träffade henne igår (lördags) innan jag åkte på en dejt. Och ja, JAG var på dejt (inte med killen med den roliga raggningsrepliken dock, no way). Och jag som inte gillar tanken med att gå på dejt. Visserligen var det mer go out for a drink. Men visst gillar vi när killar bjuder? Ajjemen! Jag antar att dejten gick bra, jag menar han vill träffas igen. Mat och bio nästa gång, mer true kan det ju inte bli.
Och bilden har som vanligt ingenting med texten att göra. Jag bara gillar den och jag börjar känna fotopeppen. Men, men, men, men, men vad nu? Solen lyser, ÄNTLIGEN!
QUATTRO STAGIONI
Out to meet the Italian girl. Sweeet att räffa lite andra än svenskar.
Det blev visst en fullproppad helg ändå. Have a nice weekend mates!
THEY'RE OUT TO GET ME!
Jag och Martin var ute och turistade i det typiska brittiska vädret, that's right, mulet och lite regn. Tog oss till Buckingham Palace, jahapp, ett slott med lite vakter som spelar musik. Ingenting värt precis. Vi vandrade lite i Green Park, tog lite kort på den frustna dammen, "inget konstigt här, här är allt som vanligt" tänkte jag. Helt plötsligt när jag står där och fotograferar kommer det en man och börjar slänga ut bröd till fåglarna precis bredvid mig. Jag kände paniken komma och jag såg fåglarna komma falxandes emot mig, fler och fler och fler. IDIOT! Mata inte fågeläcklena! Mitt hjärta började slå riktigt fort, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Min rädsla var enorm. Inte nog med det, upptäckte att även massa ekorrar hade fått syn på mannen med maten. De var överallt. Jag försökte hitta skydd någonstans, men jag var omringad. Nowhere to run. Men tänkte att nä nu ska jag face my fear och ta kort på de läskiga varelserna. And I did! Kan ju säga att jag fick en adrenalinkick ändå. Men så fick vi syn på en ekorre som hoppade upp på en kille som matade dem. Då har det gått för långt. Ni vet den här rädslan man kan känna ibland när man tittar på en bra skräckfilm? Man är rädd, men man gillar ändå kicken man får av rädslan. Precis så kände jag när alla dessa djur omringade mig.
Ni tänker säkert: Hur kan man vara rädd för en sådan söt liten fluffboll? Men jo det kan man, är man rädd för kattungar kan man helt klart vara rädd för ekorrar. Typiskt att jag skulle möta alla djuren idag när jag precis har berättat om min rädsla för djur.
ANABOLA KANINER
(Ett true blogginlägg)
Jag trodde jag var en djurvän, men har upptäckt att djur freaks me out. Att jag ogillar fåglar är ingenting nytt. De vill enbart picka ut mina ögon och flaxa mig i ansiktet med deras äckliga bakteriefulla vingar. Men att jag är riktigt rädd för katter och kaniner, STORA kaniner, är någonting nytt. Detta har jag upptäckt nu på senaste tiden. Värre blev det efter besöket på Freightliners City Farm, för någon vecka sedan. De där stora vita läskiga äckliga kaninerna really did freak me out. Nu när jag tänker på det så är alla gnagare pretty scary. Spec om de är många. Rysningar. Och inte tala om KATTER! I got the chills just of thinking of them. Drömmer mardrömmar om tusentals kattungar som ligger under min säng och i min säng och klöser mig. Även dessa små varelser är ute efter att klösa ut mina ögon. Så djurvän? Nej. Djurrädd? Ja.
GIGANTISKA kaniner. What do they eat? Anabola eller?
the BREAKFAST CLUB
Blasksnö, blasksnö, snö, snö, snö... Nu får de ta och ge sig där uppe i skyn. M tycker jag är lustig som tycker så illa om snö, när jag kommer från Sverige. Coz every Swede love the snow! Yeah right. Men jag tvingade mig ut, trots snön, för att träffa Martin. Och det var helt klart värt det. Ett stort plus var ju att vi hittade livets ställe, the Breakfast Club, här in my hood, ett litet Engelskt fik. Jag ska bli stammis, dirr.
Bilden har ingenting med texten att göra. Men så ser det iaf ut utanför huset, på kvällen, med oskärpa.
SHOPPING
I couldn't help myself.
GO-KART PARTY
Jag hängde med på Rs brithday party idag, go-kart party. Riktigt awesome! Jag fick dock inte köra för jag var för stor. Men A fick testa, inte på riktigt, bara på låtsas. Han kan vara det bästa jag vet.
Det var go-kart körning, ansiktsmålning, mat och snacks i massor... och... det fetaste av allt, TÅRTAN! En sådan tårta vill jag också ha när jag fyller år (mamma och pappa).
Now i'm exhausted. Barnkalas med tjugo högljudda pojkar brukar ha den effekten. Plus några timmar playing Lego Star Wars on the Wii. Living the dream, fo shoo.
Brent Cross
Man blir så opepp och seg när det är vinter, kallt och snö ute. Jag och Bella tog oss till Brent Cross shopping centre för att muntra upp tillvaron lite. Lite shopping livar ju alltid upp, spec när man hittar massa fina onödiga saker, like I did.
Robot necklace from Top Shop, ett av mina onödiga inköp.
SNOW
Allt handlar om vädret nu för tiden. Att man skulle ta med sig snön hit, ack ack.
Och, håll utkik efter nr 3 av Veckorevyn. En av mina bilder ska vara med har jag hört. Ganska fett om ni frågar mig.
BIRD PHOBIA
Man börjar komma in i vardagen igen, även fast jag är helt utmattad. Det var fint att träffa M igen. Solen har lyst idag också, men nu öser snön(?!?!) ner. Tur att jag hann gå en liten runda i mitt kära hood innan och få lite D-vitamin.
Jag och M tog även pojkarna till en farm, mitt i London, Freightliners City Farm. How odd isn't that? Där fanns det grisar, får, getter, kossor, katter, kaniner, VÄRLDENS SÖRSTA KANINER (minst ½ m långa, och tjocka var de också)... Men de det fanns mest av var självklart FÅGLAR. Höns, JÄTTESTORA tuppar, ankor, gäss, fasaner och andra äckliga flygande saker. Tur var väl det att de satt i burar så det gick ganska bra tills jag upptäckte att två stora tuppar gick lösa. Gav ifrån mig ett högt skrik när jag upptäckte den äckliga tuppen sittandes på en bjälke precis ovanför mitt huvud. Men annars var det en rolig upplevelse. Inte mycket folk alls, bara vi och en annan familj. Och gissa vad... De var svenskar, en mycket trevlig familj. Det går nog inte att komma undan från svenskar här i London.
Min fågelfobi blir bara bättre och bättre.
Back in LONDON, back in business!
Nu, my dear friends and family, är jag tillbaks i London efter 2 veckor hemma i j-town. Självklart var det jobbigt att ta farväl av familjen och brudarna, igen. Only God knows when I'm going to see Z again. Men efter några ganska deprimerade dagar i Swe kände jag lyckan när jag gick av tåget vid Victoria och tog tuben hem till familjen. Ingen is på vägarna, ingen snö, bara den goa londonkänslan. Och idag har solen lyst hela dagen och jag har spenderat dagen med pojkarna. Två veckor och oj vad A har blivit stor. Han kom gåendes, nästan springandes, mot mig med händerna upp i luften och ett stort leende på läpparna. Vem blir inte glad av det?
Jag kan inte säga att jag saknar Sverige och J-town at all, for the moment. It's good to be back.
