Skräcksenario. Jag och A sitter i väntrummet på sjukhuset. Vi hör barn som skriker, verkligen skriker, i rummet dit vi ska. Det sitter andra barn och väntar. Rädda. A kollar på mig, frågandes. Det blir våran tur. Doktor Astrid, som var från Tyskland, hälsar oss välkomna. Jag sätter mig ner med A i knät och gör honom redo. Jag håller honom i ett stadigt grepp. Han kollar på mig, kollar på Astrid. He so knows what will happen. Jag förbereder mig för en gråt/skrikattack. Astrid sticker med nålen. Inte ett ljud. Inte ens någon reaktion, at all. Duktig Alastair.