Det första jag gjorde när jag kom tillbaks till SNÖIGA j-town var att åka till doktorn. De tömde mig på blod, tyckte jag, men tydligen inte. Fick veta att jag troligtvis har IBS. Man vet inte varför man får det, man vet inte hur man botar det, det bara är så och många har det en period i livet. Känns stabilt. Jo berättade om hennes kompis som hade haft det i 10 år (!!!!!). Så länge vill inte jag ha det. IBS är iaf att tarmen är i otakt, vilket gör att man får ont i magen. Det känns bra att veta att jag inte har en alien i magen iaf.

Jag träffade killarna i Burning Condors idag för att snacka lite om bandfotograferingen. Helt klart en av de bästa kvällarna än så länge i London. Inte nog med IBS-ont-i-magen, fick ännu mer ont av allt skrattande. Gillart! Lärde pojkarna lite svenska. Bara viktiga fraser som "Hallå lilla tjejen!", "Tja polarn!" och "Henrik Larsson". Det ballade ur och slutade med att vi körde runt i cirklar(?). Men tillslut kom vi hem och jag är officielt menatalt sjuk, enligt Rory (thanks).