BRA och chill helg. Familjen åkte till stugan på fredagen. Jag kollade på tv. Kurerade mig. Ensam hemma på lördagen. Jag och Steff second handlade 80-talskläder. Vi lagade svensk mat (lax, potatis, grönsaker och aningen misslyckad hollandaisås). Vi kollade på tv. Chillade löjligt mycket. Familjen kom hem på söndagen. Jag kollade på the Boondock Sains 2. Värd. Jag och Steff hade picknick i mitt rum. Steff bjöd mig på bio. Vi såg MicMacs på Screen on the Green. Coolaste biografen jag varit på. Sköna fotöljer. Soffor (om man vill ha det lite myspys med sin date). Bar/café in the back of the room. Här köper vi inte popcorn och läsk, här köper vi drinkar, öl, kaffe och bar snacks. Lite coolare. Filmen var awesome, helt i  min smak. Konstig och vackert filmat. Jag rekommenderar. Steff bjöd mig på god god mini pizza @ the Junction.

Det var min helg. GILLLART!

the Screen on the Green. VÄRT.

Det går inte att ignorera sin födelsedag, hur mycket man än vill det, när man har en sån fin familj, både i Sverige och i London, och sånna fina vänner. Fick presenter av pojkarna när jag vaknade i morse, de hade valt ut några lila smyken alldeles själva, för dom vet att jag tycker om lila. Jag smälte lite. Sedan kom världens bästa Steff förbi med hembakad morotskaka och present. Gillart. TACK!! Måste säga att jag är aningen chockad över alla gratulationer. Vill tacka alla fina för det! Och TACK mormor och morfar för pengarna!

Dagens samtal med pojkarna.

Det första jag gjorde när jag kom tillbaks till SNÖIGA j-town var att åka till doktorn. De tömde mig på blod, tyckte jag, men tydligen inte. Fick veta att jag troligtvis har IBS. Man vet inte varför man får det, man vet inte hur man botar det, det bara är så och många har det en period i livet. Känns stabilt. Jo berättade om hennes kompis som hade haft det i 10 år (!!!!!). Så länge vill inte jag ha det. IBS är iaf att tarmen är i otakt, vilket gör att man får ont i magen. Det känns bra att veta att jag inte har en alien i magen iaf.

Jag träffade killarna i Burning Condors idag för att snacka lite om bandfotograferingen. Helt klart en av de bästa kvällarna än så länge i London. Inte nog med IBS-ont-i-magen, fick ännu mer ont av allt skrattande. Gillart! Lärde pojkarna lite svenska. Bara viktiga fraser som "Hallå lilla tjejen!", "Tja polarn!" och "Henrik Larsson". Det ballade ur och slutade med att vi körde runt i cirklar(?). Men tillslut kom vi hem och jag är officielt menatalt sjuk, enligt Rory (thanks).

And I'm back in London again...!!

Katten Boris (Doris?) var läskig, needy och aningen lustig.

Rory tror att jag har en alien i magen som tänker explodera sig ut genom naveln. Det låter ju illa, spec när jag ska flyga till j-town imorgon. Hur ska detta gå? Well, BRING ON THE TRUMPETS säger jag bara!!!

Det fina med att ha brittiska vänner är att man lär sig konstiga engelska uttryck. Gillart! WOOP WOOP!

Men tack och lov så känns det som om det är på bättringsvägen. Iof så har jag varit mer eller mindre sjuk i ca 1 månads tid nu. Vad gör London mot mig egentligen? Kanske borde lytta tillbaks till SWE? NO WAY!

Rory (trummisen i BC) förstår verkligen inte varför jag lämnade vackra och underbara j-town för att åka till London. Jag kan väl förstå honom på ett sätt, j-town är väldigt vackert, men ibland vill man se andra saker än samma gamla stad. Och heter man Emma och tröttnar på saker och ting lätt så är det helt plötsligt inte så konstigt att jag åkte därifrån. Dock ska det bli skönt att komma hem and just chillax and get some real fresh air.

(Chillax, bästa ordet som Rory lärde mig. En blandning mellan "chill out" och "relax". Use it, spread it... if you want to.)

Jag och Frida åkte till National Portrait Gallary för att kolla på en fotoutställning idag. Nu är jag taggad till tusen! Ge mig en modell, ge mig en fotostudio, ge mig tiden! Please.

Jag och Kajsa åkte och lyssnade på Burning Condors @ 100 Club.

photo: Emma Vo

Vi gick till en lekplats. R kan vara den mest omtänksamma ungen jag vet. Och det har snöat massor idag. Det var ganska vackert, men kallt. Och snart åker jag till ett ännu kallare och snöigare SWE. Tiden flyger förbi. Snart lämnar jag London för gott (kanske, kanske inte, ingen vet). Om jag inte helt plötsligt gifter mig med en rik britt. Men vad ska jag göra om jag inte gifter mig med en rik true engelsman? Hitta jobb kanske, vart som helst. Det är viktigt.

Igår var KVÄLLEN. Jag, Steff och Jacque drog först, lite spontant, till den "hemliga" puben vid Angel. Det var knökat, inte så hemlig. Sedan drog vi till All Star Lane, i Brick Lane, ett sweet bowling/resturang/cocktailbar ställe, i väntan på att få komma in till the Brickhouse. Jag kände ett 50-talstema. Alla tre ställena körde på 50-tal. Random.

Anledningen till denna utgångskväll var Bruning Condors. De spelade på the Brickhouse och jag skulle fota. Scenen kan ju varit den minsta scenen på länge, men det var en nice spelning ändå.

Hängde med killarna och deras vänner ett tag efter spelningen. Roliga som få. Det blev en sen och sjukt VÄRD kväll.

Jahapp, imorgon flyger Sarah hem till Italien. Ogillart.

Vi träffades en sista gång (för den här gången) för att säga hej då, på the Breakfast Club. Ogillar hej då, men the Breakfast Club, jag GILLART.